Frida

1990 nånting det var back in the days...

Som en virvel av oroliga fjärilar kommer den sig smygande - nostalgin. Hur den frustrerat biter mig om ryggraden och bildar kalla kårar. Hur jag minns; havets vågor under ljumma kvällar. Sömnlösa nätter i en stad som sällan sover, längs gator utan namn. Accelerande känslor - oförglömliga atmosfärer. Musiken som får mig att hamna i trans, när livet känns som en ändlös karusell. Under gatlyktor väntar jag med med tonerna i mina öron, som håller mitt hjärta i ett järngrepp. Stunder i livet som försvinner bort till det förflutna. Platser jag minns, människor - dessa minnen. Jag har förträngt.

Att få bevittna när överblommade växter går in i frostens nattvila, den känslan är svår att beskriva. När kölden biter tag om kroppens oskyldiga värme och talar om att det är dags för ytterligare ett nytt varv i livets karusell. När allt börjar om från början. Inget varar för evigt. Säg mig vem har inte drömt, värdelösa drömmar om tidsmaskiner eller mirakelpiller som ska ta oss till det stadium, där vi kan ta oss tillbaka till stunder vi saknar. Liksom värdelösa knutar på ett snöre, eller när skosnören jäklas med en. Det är den där irriterande känslan, när sorg går över till ilska. När det svaga jaget inte orkar längre. Då det blir ilska vrede – eller isolerad sorg. Att längta tillbaka till det som var, att sakna.

Det är vid stunder som dessa, som man inser att det mänskliga jaget är oberoende av tiden, som sällan tycks vilja blicka tillbaka. Varför saknad? Varför denna värdelösa känsla? Ibland undrar jag om det inte är, för att vi människor så lätt kan förvillas av framtidsvisioner och mål, att vi ibland glömmer bort vilka vi är. Ofta handlar saknad om sådana saker som gjorde oss lyckliga, värdefulla som människor – eller som fick oss att känna meningen i vardagen. Det kan också handla om saknad till något som gjorde oss lyckliga, som fick oss att känna oss levande. Om att söka efter sig själv igen.

Många människor anser sig kloka då de säger att, de inte ångrar något i deras liv – eftersom att det är misstag som gör oss till starkare människor. Oavsett om det är något vi känner att vi tar nytta av, så är saknaden sannerligen en känsla som väcker våra sinnen, kanske får det oss mer medvetna om vilka vi är.  Många gånger kan sorgen kännas fullt onödig, att det trots allt inte var något som vi hade räknat med eller kunnat göra något åt.