13 december
Från "En annorlunda utmaning".
♥ Dag 14 – Mitt bästa resminne.
Jag känner inte för att skriva nånting alls här faktiskt. Jag vill inte ens sitta vid datorn längre.
Men nånting skall jag tillägga.
Ett bästa resminne. Det måste ha varit 2006 då jag hälsade på min bror i London. Det var första gången jag var utomlands. Min familj har mestadels hållt sig inom Sverige, vilket även det är fint. Men om jag måste välja ett så är det nog det tillfället. Jag är inte den som varit utomlands flera gånger, bara varit på tre olika ställen, och då räknar jag inte in Norge och Finland i den räkningen. London, Bulgarien och Grekland.
Jag kan ju tillägga att jag trodde Grekland skulle vara mitt bästa resminne, när vi kom fram så kändes det helt underbart. Men när vi sätter oss i bilen för att åka till vårat hotell så kör chaffören som om han hade stulit bilen och jag trodde jag skulle dö. Sen när vi väl hade kommit fram till hotellet så var det nästan kvällsdags, men vi hann bara lägga oss i sängen och försöka sova så började det leva om, folk började skrika, katter började fräsa, och det small exakt överallt, det blinkade lampor, syrener sattes igång, folk skrek ännu mer och man hörde tjejil (ett riktigt tjejskrik dvs). DÅ trodde jag att jag skulle dö, jag trodde faktiskt att det var blev nått krig. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, och jag har aldrig skakat så mycket som jag gjorde under den natten. Kunde inte sova en blund, och det enda jag gjorde var att skaka, och då menar jag verkligen skaka. Jag tänkte att överlever jag den här natten så åker jag hem imorgon, jag tar första flyg hem, på nått sätt. Jag blev lugnad men jag kunde inte slappna av för en sekund, ville ringa hem och prata med min familj och säga att jag älskar dem. Men tillslut så kunde jag somna, efter många om och men, och efter mycke tårar. Så kunde jag äntligen somna och vakna upp till en solig, varm och helt fantastisk dag. Det visade sig att de firade någon slags Valborg. Jag tycker att tjejen i receptionen kunde ha nämnt det då vi kom, så man slapp tänka sina sista ord.
Men den resan slutade väldigt bra, och nu då jag tänker efter så kan jag nog säga att det var mitt bästa resminne ändå. Om man bortser från allt det som hände dagen vi kom dit.
Kommentarer
Trackback
