forever young
Idag har jag inte gjort mycket. Tog en sovmorgon och vaknade vid 11.. det var väldigt skönt, jag behövde den där sömnen efter denna helg!
Jag läste tidigare ikväll på en kompis blogg, där han hade skrivit ganska många rader om främlingar, förhållande, kärlek och sen främlingar igen.. Och då stod det att man börjar som två helt normala främlingar för varandra och sedan börjar man prata och umgås med varandra, och man öppnar ögonen lite extra för personen.. förr eller senare så växer ett intresse och sedan eventuellt känslor fram. Tiden går och sen är man helt plötsligt tillsammans, man börjar snacka om framtiden och vad som kommer att hända om 1-5 år framåt? Det är en skrämmande känsla.. när man tänker efter, egentligen. Eller är det onormalt att känna så? Efter ett tag börjar saker och ting förändras. Han blir rädd för att hon inte bekräftar honom lika mycket i förhållandet och hon blir arg för att hon inte får den uppmärksamhet eller att han uppfyller hennes förväntningar. Eller tvärtom! Vad som helst kan hända, och helt plötsligt så gör man slut. Och man försöker innerligt att vara kompisar med varandra, men det går inte för att den ena har antingen känslor kvar för den andra och står inte ut med att x:et skaffar en ny. Det är skrämmande, jag tycker inte alls om den känslan.. Man kan sedan gå förbi den person och tänka "Vi kunde ha haft en framtid tillsammans.. men vad hände?" och sen går man bara förbi den personen.. som om den vore en främling på nytt!
Vem sa att kärlek och att ha ett förhållande skulle vara lätt? Det är inte lätt någonstans, det är snarare tungt! Kärlek är komplicerat, det är som en ekvation som inte alls går att lösa. Att få ett förhållande att bli perfekt är svårt.
Jag läste tidigare ikväll på en kompis blogg, där han hade skrivit ganska många rader om främlingar, förhållande, kärlek och sen främlingar igen.. Och då stod det att man börjar som två helt normala främlingar för varandra och sedan börjar man prata och umgås med varandra, och man öppnar ögonen lite extra för personen.. förr eller senare så växer ett intresse och sedan eventuellt känslor fram. Tiden går och sen är man helt plötsligt tillsammans, man börjar snacka om framtiden och vad som kommer att hända om 1-5 år framåt? Det är en skrämmande känsla.. när man tänker efter, egentligen. Eller är det onormalt att känna så? Efter ett tag börjar saker och ting förändras. Han blir rädd för att hon inte bekräftar honom lika mycket i förhållandet och hon blir arg för att hon inte får den uppmärksamhet eller att han uppfyller hennes förväntningar. Eller tvärtom! Vad som helst kan hända, och helt plötsligt så gör man slut. Och man försöker innerligt att vara kompisar med varandra, men det går inte för att den ena har antingen känslor kvar för den andra och står inte ut med att x:et skaffar en ny. Det är skrämmande, jag tycker inte alls om den känslan.. Man kan sedan gå förbi den person och tänka "Vi kunde ha haft en framtid tillsammans.. men vad hände?" och sen går man bara förbi den personen.. som om den vore en främling på nytt!
Vem sa att kärlek och att ha ett förhållande skulle vara lätt? Det är inte lätt någonstans, det är snarare tungt! Kärlek är komplicerat, det är som en ekvation som inte alls går att lösa. Att få ett förhållande att bli perfekt är svårt.
Kommentarer
Postat av: Malin
Det finns inga perfekta förhållanden :)
Postat av: Frida
Sant, just därför det är SVÅRT att få ett perfekt förhållande, hur mycket man än vill ibland..
Trackback
