tom
Känner i min mage, ett obehag. Ibland kommer frågan, vem är jag?
Åkt mellan olika identiteter. Mentalt så har jag varit på olika planeter. Resan är lång, som om motorn aldrig slutar gå. Eller inte kan sluta gå. Upp och ner, kan inte få nått lugn. Jag känner mig så gammal fast jag är så ung. Drömmarna växer. Begäret växer. Försöker göra rätt och vara en bra person, spotta lite vett och kliva upp en ton. Det är sjukt. Dagarna går och jag förstår... fortfarande ingenting.
Har vi råd med det här?
din fråga "vem är jag?"... du är ju frida!! :) glöm aldrig bort att du är värdefull tjejen... livet känns ibland extra jobbigt, det får göra det.. men det gäller bara att ta sig upp från gropen så fort som möjligt så man inte fastnar där nere... kram på dig
