Frida

Det känns som att man står i någon slags vägkorsning.. och måste välja höger, vänster eller rakt fram.
Helt utan att veta egentligen vad som ligger åt vilket håll.

Den här helgen har jag spenderat med min familj, det har behövts på många olika sätt. Jag har öppnat mina ögon på ett helt annat sätt och sett saker som jag inte sett förut. Förstått saker jag tidgare inte förstått.
Jag har insett att man aldrig ska ta saker eller någon för givet.
Jag har insett att man aldrig ska lita på någon direkt.
Jag har insett att morgondagen kan vara värre än gårdagen.
Jag har insett att man ser vad man har då det är borta eller påväg bort.
Sen har jag insett att livet är alldeles för kort.
Och mycket mycket mer..

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag skulle vilja säga så mycket.. men jag får inte ut nånting.
Kanske ska börja från och med nu med att alltid säga vad jag tycker direkt? Kan ju vara nånting..
Nu ska jag inte gräva ner mig i nån grop, utan jag ska fortsätta städa min garderob och kanske ta mig en promenad eller nått. Kanske träna? Nä, jag återkommer, hej.